Det är dags för Nordmarks universitet i helgen. Jag tror att  det mesta som behövs göras är gjort nu men känner mig som ett vrak, en scapackning och planering inför event har aldrig varit så jobbig att genomföra men oj vad jag längtar ändå. Behöver komma utanför dessa väggarna även om det innebär massa trötthet. Varnar er för att jag inte kommer kunna hänga med i alla diskussioner, glömmer massor, tappar ord, kanske ställer konstiga frågor, verkar allmänt frånvarande eller så, dessutom gråter jag mer än vanligt och ändå känner jag mig trygg i att åka på event eftersom jag vet hur många fantastiska människor jag får möta. Imorgon blir jag dessutom upplockad så att jag slipper köra, en handling som berör mig väldigt mycket. Tack M & D!